Varje månad presenterar vi månadens tips, något som vi tycker är viktigt för dig och din motorcykel.

Motorolja

Informationen nedan är skriven mot bilsidan men mycket av innehållet stämmer överens mot motorcykel. Alltså översätt bil till motorcykel så blir allt rätt. Det pratas lite om viskositet och framförallt på customhojarna har man tjockare olja tex 15W50, 15W60. För sporthojar används normalt 10W40, 15W50, 20W50.

OBS! Du får endast använda motorolja som är mc-anpassad. På de flesta fabrikat står det 4T och då är det rätt. De flesta mc-motorer har våtkoppling dvs kopplingen ligger i motorblocket med motorolja. Även växellådan smörjs av motoroljan vilket gör att oljan måsta ha samma egenskaper som en vanlig växellådsolja. Dessa egenskaper finns bara i mc-oljan.

Råolja
Låt oss börja från ”början” med råoljan. Den kan man hitta på många
platser på vår jord. Men beroende på var, så kan egenskaperna variera
högst påtagligt. Råoljan kan vara allt från ljus sirapsliknande till kolsvart
som får grävas med spade!!! Råoljan består av ett ”hop-plock” av olika ”byggstenar” (kolväten). Dessa byggstenar kan man sortera efter storlek i ett raffinaderi, s.k. destillation. En del av dessa byggstenar passar, mer eller mindre bra, till att ”bygga” en basolja, som är huvudkomponenten i en motor- eller transmissionsolja.

Vid ett raffinaderi tillverkas det vanligtvis 4-5 olika basoljor av varierande kvalitet och viskositet (trögflutenhet) som kan användas till att göra en motorolja. I detta sammanhang får man inte glömma de syntetiska basoljorna, som inte utvinnes ur ett raffinaderi, utan består av ett fåtal utvalda komponenter som ”kopplats ihop” kemiskt, på ett sådant sätt att speciellt önskvärda egenskaper erhålles. Mer om detta längre fram.

Basolja
Vare sig man använder den ena eller andra basoljan, så duger den egentligen bara till att smörja gångjärnen i bildörren. En modern motorolja skall ju mycket mer än smörja. Förutom att minska friktion och slitage skall den hålla motorn ren från slam och sotavlagringar, förhindra rostbildning, kyla motorns inre varma delar samt inte minst täta motorns inre läckage. För att oljan skall klara allt detta måste man tillsätta olika tillsatsmedel, så kallade additiver. Vissa motoroljor kan innehålla ända upp till 20% av dessa additiver. Additiverna är komplicerade kemiska substanser som tillsätts oljorna i noggrant bestämda proportioner. Bakom dagens moderna motoroljor ligger ett synnerligen omfattande forsknings- och provningsarbete, som avgör vilken typ och mängd av basoljor och additiver som skall ingå i den färdiga motoroljan.

Motorolja
Hur vet vi konsumenter att oljan har tillräckligt mycket av rätt sorts additiver
för att passa just min motor? Jo, genom att läsa vad som står på oljeflaskan.

Viskositet
Det första man brukar se på oljeflaskan är oljans viskositetsklass enligt SAE-systemet, t.ex. SAE 10W-30. Denna beteckning talar om för oss hur trögflytande oljan är vid kallstart och hur lättflytande vid varm motor och belastning. OBS! SAE-beteckningen har inget med oljans kvalitet att göra, som många tycks tro, utan talar endast om oljans flytegenskaper.

SAE-systemet består av ett antal ”vinterklasser”, 0W, 5W, 10W, 15W,
samt ett antal ”sommarklasser”, 20, 30, 40, 50, 60. Ju högre siffra inom respektive klass desto tjockare olja. Om det står t.ex. SAE 20 eller SAE 30 på oljeflaskan, så talar, man om en SINGLEGRADE olja.

Nu för tiden är det dock vanligare med s.k. MULTIGRADE oljor, som är en kombination mellan vinter- och sommarklasser t.ex. 10W-40. Vilken klass är då bäst för min motor? Om man tittar i instruktionsboken för bilen så får man svaret på den frågan. Rent generellt kan man dock säga att normal-bilisten med en frisk motor inte behöver använda något annat än SAE 10W-40. Om man bor i norra Sverige och behöver extra goda vinteregenskaper så är SAE 5W-40 ett bra alternativ. En 5W-40 olja är alltid helsyntetisk och ger därför stora fördelar även för kraftiga motorer med hög kompression. Om du kör hårt eller med tung last, t.ex. husvagn, är denna olja också att rekommendera.

Kvalitetsklasser
Vidare så hittar man också i texten på oljeflaskan de olika kvalitets- klasserna. Och det är här det svåra börjar. Förenklat kan man säga att det finns två stora och flera små kvalitetssystem. Det ena av de två stora är det amerikanska API-systemet, vilket också har funnits längst på marknaden.
 
API
API-systemet (American Petroleum Institute) är ett klassificeringssystem
för oljor till bensin- och dieselmotorer samt transmissionsoljor.
I tabellen nedan ser du en grov uppdelning på de olika klasserna. För
att en olja skall kunna erhålla en särskild klass måste den genomgå
en rad svåra tester under kontrollerade former i ett laboratorium. Ju
svårare tester oljan klarar ju högre beteckning erhåller den. Om det i
bilens handbok står att motorn kräver t.ex. en olja av kvalitet API SG
kan naturligtvis oljor av kvaliteterna API SH och SJ också väljas, då
dessa har en högre kvalitetsklass.

Många oljor kan idag användas både till bensinmotorer och dieselmotorer.
Det kan på oljeflaskan stå t.ex. API SG/CC vilket betyder att oljan är en ”medelgod” bensinmotorolja och en olja för dieselmotorer utan turbo. Men om det står API CC/SF på flaskan, kan jag då använda den till min bensinmotor och i så fall vad är skillnaden? Ja, naturligtvis kan du använda den till din bensinmotor om motorn ”bara” kräver en olja av klass API SF. Och någon skillnad mellan API SF/CC och API CC/SF är det inte, utan det är mera en markering att en olja med ett visst namn i första hand vänder sig till den ena eller andra typen av motorer.

ACEA
Det andra stora klassificeringssystemet är ACEA (Association des
Constructeurs Européens Automotives) som är en sammanslutning av
europeiska biltillverkare inom EU, med uppgift att bl.a. samordna frågor
rörande smörjmedel till motorfordon. ACEA-systemet ser ut enligt
följande:

Övriga kvalitetssystem
Som du märker är både API- och ACEA-systemet ganska grovt indelade.
Detta har även biltillverkarna upptäckt och har därför ställt egna
krav på motoroljorna till sina motorer. Några exempel följer här
nedan:

Rent generellt kan man säga, att den stora skillnaden mellan API och
ACEA är att ACEA i sina tester tar hänsyn till viskositeten, motorprestanda
samt på vilket sätt europeiska bilar körs, medan API endast bedömer hur motorerna ser ut invändigt efter avslutade motortester. CCMC (Committee of Common Market Automobile Constructors), är också ett stort kvalitetssystem. En vanlig norm från CCMC är t.ex. G5, PD2. G5 motsvarar API SG/SH och PD2 motsvarar API CD.

Blanda oljor- går det?
Kan man då blanda motoroljor av olika kvaliteter och fabrikat? Ett
enkelt svar på den frågan är JA, men eftersom svaret var enkelt så
finns det naturligtvis förbehåll. Det är alltså ingen risk att två oljor
"skär sig" men om man blandar ett gott årgångsvin med ett billigt så
har man egentligen fördärvat årgångsvinet utan att ha fått ett bättre
billigt vin. Samma sak är det med oljor. Och tänk på att om du inte
vet vilken olja som finns i motorn, när du skall fylla på en halv liter, ta
för säkerhets skull alltid en olja av högsta kvalitetsklass.
 
Syntetiska oljor
Ovanstående gäller även för syntetiska oljor. Det går alltså mycket
bra att blanda med vanliga mineraloljor. Detta praktiserar en del konsumenter när vintern närmar sig. De tycker inte att de har råd att
köpa 4 liter syntetisk olja utan köper 3 liter av bästa mineralolja och 1
liter av syntetisk olja och blandar en egen delsyntetisk, som då smörjer
alldeles utmärkt samt, ger bättre köldegenskaper än enbart mineralolja,
fast naturligtvis ej så bra som en helsyntetisk. Den syntetiska oljans styrka är dess goda temperaturegenskaper både vid kallstart och höga temperaturer vid hård belastning.

Bilägare med ”turbo” bör köra på syntetisk olja för lång livslängd på motor och turboaggregat. En syntetisk olja ger också lägre friktion och därmed bränslebesparing.

Vi ska i detta sammanhang även passa på att reda ut begreppen kring delsyntetisk (semisyntetisk) och helsyntetisk olja. Vad vi från
oljebolagens sida menar med helsyntetisk olja är en olja som består endast av syntetiska basoljor och additiver. En delsyntetisk olja är då en olja, där basoljorna består av både mineralolja och syntetisk olja i
väl valda proportioner.

Extra tillsatser till motoroljan, behövs det?
Ett stort antal av ”extra tillsatser” med olika påstådda funktioner, säljs idag på marknaden. En översikt visar att de flesta av dessa kan klassas in i någon av nedanstående grupper. Oljeförbrukningsminskande tillsatser
Den vanligaste orsaken till hög oljeförbrukning är, att motorn helt enkelt har blivit så sliten att oljan läcker förbi packningar och tätningar. De flesta undermedel som påstås avhjälpa det, är helt enkelt förtjockningsmedel.
Ett mycket billigare sätt att "förtjocka" oljan, är att byta den mot en ny med högre viskositet t.ex. SAE 15W-40.

Slitageminskande tillsatser
De flesta medel i denna grupp innehåller Zinkalkylditiofosfat, som är en komplicerad kemikalie, men som har visat sig ha goda egenskaper mot slitage. När en motorolja tillverkas tillsätts denna kemikalie i mycket noggrant avvägda mängder för att ge oljan ett optimalt slitageskydd. För mycket av detta ämne har visat sig ge andra problem i motorn.

Bränslebesparande tillsatser
Undermedlen i denna grupp består för det mesta av ett ämne som
kallas PTFE (polytetrafluoretylen) men som nog är mest bekant under
namnet Teflon. Teflon är mycket riktigt känt för att ha låg friktion, men
att det kan ge bränslebesparingar i storleksordningen 10-20% kan avfärdas direkt. Detta eftersom den totala friktionsförlusten i en bilmotor uppgår till maximalt 10%. Mycket noggranna motorlaboratorieförsök har visat att teflon endast ger små förbättringar, som ligger inom felmarginalen för mätningarna. Bästa och billigaste sättet att spara bränsle är att köra mjukt och att hålla motorn i god kondition med rätt inställt bränslesystem, nya tändstift samt ny olja av god kvalitet. Tänk också på att dagens bilmotorer är utrustade med katalysatorer där motortillverkarna har anpassat avgassystemet efter godkända oljor och där för stora tillsatser av vissa ämnen kan förgifta katalysatorn. Tillsatser ger ytterst sällan några påtagliga fördelar, men kan i sämsta fall försämra motoroljan. Avstå därför från egna experiment.

Tvåtaktsoljor
Till sist en motorolja det talas lite om, trots att dess användning ökar,
nämligen tvåtaktsoljan. Det är många människor som inte inser att
tvåtaktsoljan faktiskt är en motorolja. Detta beror kanske på att man
tror att det är en bränsletillsats bara för man ibland häller den i bensinen.
Men tvåtaktsoljan har precis samma funktion som en vanlig motorolja, nämligen att smörja, tvätta bort sot, förhindra rostbildning och täta.

När det gäller tvåtaktsoljorna talar man aldrig om viskositeten, utan
endast om dess kvalitetsklass. På senare år har det kommit fram ett
antal nya kvalitetsklasser som inneburit en avsevärd höjning av oljekvaliteten
på marknaden. För utombordsmotorer gäller idag TC-W3 (ersatte TC-WII) och för andra luft- och vattenkylda tvåtaktsmotorer gäller JASO FC och ISO-E GD. Dessa specifikationer reglerar både motorprestanda samt även avgasrök och emissioner och ersätter de tidigare klassificeringarna TD, TC, TSC-4, TSC-3 osv.

Askhalten är ett annat viktigt begrepp när man pratar om tvåtaktsoljor.
Den anger den procentuella andelen icke brännbart material t.ex. kalcium i en olja. Rent generellt kan man säga att asklösa oljor är i första hand avsedda för utombordsmotorer, medan tvåtaktsoljor med en viss askhalt är avsedda för resterande (ej utombordare) luft och vattenkylda motorer. Men med de rätta additiverna i oljan kan en asklös olja fungera alldeles utmärkt även till andra än utombordsmotorer.

Däremot varnas för att använda askhaltiga oljor till utombordsmotorer,
då dessa oljor kan ge skadliga beläggningar samt i extremfall utfällningar som kan medföra stopp och haverier.

Vi vill också slå ett slag för de miljövänliga, biologiskt nedbrytbara
tvåtaktsoljorna. Dessa är helsyntetiska och av mycket hög kvalitet vilket
gynnar både maskin och miljö.

Källa OKQ8