Varje månad presenterar vi månadens tips, något som vi tycker är viktigt för dig och din motorcykel.

Bromsvätska och glykol

Informationen nedan är skriven med utgångspunkt för bilen men översätt allt till mc så blir det rätt.

Om man frågar en bilist vad han vet om glykol och bromsvätska så är det i
princip bara var i fordonet han skall hälla respektive vätska.
Vid en marknadsundersökning i Danmark för några år sedan ställdes frågan; hur ofta skall du byta bromsvätska och glykol i din bil och när gjorde du det senast? Svaret blev att nästan 80% av bilägarna inte visste hur ofta och mer än 50% trodde sig veta att dessa vätskor aldrig hade blivit bytta i just deras bil. Detta trots att deras och andras liv hänger på en bromsvätska i gott skick.

Bromsvätska
Om vi börjar med bromsvätska eller bromsolja som de flesta säger, så är den faktiskt en vätska mer än en olja. Den består av en blandning av glykoletrar, glykolestrar och diverse tillsatsmedel. Dess uppgift är att överföra en liten kraft, den i din bromspedal, till bromsbeläggen
för att få ditt fordon att stanna. Detta sker med stor precision hundratals gånger vid varje körning. Därför är det mycket viktigt att skydda bromsvätskan mot föroreningar, både i systemet och vid påfyllning.

Glykoleter är en mycket bra vätska att använda till bromssystemet, men tyvärr har den en negativ egenskap och det är att den är hydroskopisk.
Med det menas att vätskan mycket lätt tar upp fukt. Förutom att fukt kan ge korrosionsskador invändigt i bromsledningarna så kan fukten även leda till
s k ångblåsor. Dessa bildas i bromsledningarna när bromsarna blir varma i
t ex nedförsbackar. Det är helt enkelt vattnet (fukten) i bromsvätskan som kokar och bildar ånga. Denna ånga, som sammanpressas när bromspedalen nedtryckes, leder till att bromspedalen känns "svampig" och bromsarna kan i värsta fall helt upphöra att verka.

Tänk på att bromsvätskan är fuktkänslig även vid lagring. Om du får något över vid t ex ett byte, spara detta i ett tättslutande kärl i ett utrymme med jämn temperatur. Ovanstående problem har man tagit fasta på när man upprättat de specifikationer som gäller för olika bromsvätskor. I dessa specifikationer har man även reglerat bromsvätskans köldegenskaper vilket naturligtvis är viktigt för oss nordbor.

Följande specifikationer gäller:

Nu tycker du kanske att det inte är så stor skillnad mellan de olika
specifikationerna utom då möjligen DOT 5. Det är helt riktigt att skillnaden
inte är så stor, men ibland är det lite som skiljer succé från katastrof. Titta därför alltid efter i bilens instruktionsbok vad det är som gäller, innan du häller i bromsvätskan. Framför allt om du har en bil med ABS-bromsar då dessa bromsar är mycket känsligare än vanliga bromssystem. I instruktionsboken står också hur ofta man skall byta bromsvätskan, men som ett mått mellan tummen och pekfingret kan man säga vartannat år. Det är alltså åldern i första hand och inte antal mil som avgör bytesintervallerna.


Man får aldrig hälla i motorolja eller någon annan typ av mineralolja i
bromssystemet då dessa oljor ganska snabbt fördärvar packningar i
systemet, vilket medför läckage och minskad bromsverkan. Då ny eller begagnad bromsvätska är klassad som kemiskt avfall, får du aldrig slå det i avloppet eller i kärl för oljespill. Lämna det till de miljöstationer som finns i din kommun. Tänk också på att bromsvätska är skadlig för bilens lack – så spill inte!

Glykol
Glykol har egentligen tre uppgifter i en bilmotor. Alla vet nog att glykol
hindrar kylarvattnet från att frysa. Men även i varmaste Afrika har man
glykol i kylarvattnet. Detta beror på att i glykolen finns det tillsatser
som gör att de olika metallerna i motorn (aluminium, koppar, järn) inte
utsätts för korrosion. Den tredje uppgiften är att glykolen skall hjälpa
vattnet att bli en så bra "värmebärare" som möjligt, från motorns
varma delar till kylaren.

Det finns två typer av glykoler på marknaden, monoetylenglykol (MEG)
och propylenglykol (PG). Monoetylenglykol är den absolut vanligaste
idag.

Den minsta blandningen biltillverkare rekommenderar är 40% glykol i
vattnet och detta ger ungefär ett frysskydd av -30°C. Du blandar upp glykolen med destillerat vatten. 40% ger ett fullgott rostskydd av systemet men ger inte tillräckligt frysskydd för de som bor norr om Dalälven. Därför rekommenderas en 50%-ig blandning till dessa bilister och detta ger då ett
frysskydd på ungefär -35°C. Tänk på att alltid vid påfyllning slå på
minst en 50%-ig blandning så att du inte minskar frysskyddet. Dessutom, vid läckande kylsystem, är det i regel glykolen som lämnar vattnet och läcker ut, vilket snabbt leder till minskat frysskydd. Slå däremot aldrig på koncentrerad glykol eftersom vissa bilmärken har kylarsystem där det tar lång tid för vätskorna att blandas och under denna tid kan en kall natt inträffa. Det bästa frysskyddet får man med en 60%-ig blandning. Blandar man i mer glykol så minskar frysskyddet. Ren glykol fryser vid -10°C.

Du vet säkert att vattnet kokar vid 100°C, men visste du att ”fifty-fifty”
blandning av glykol och vatten kokar först vid 108°C? Om man sen
låter kylsystemet arbeta med ett litet övertryck, vilket alla nya bilar gör,
kokar inte kylvätskan förrän vid ca 130°C. Detta ger den fördelen att
motorn kan arbeta vid en högre temperatur, vilket leder till effektivare
förbränning och därmed bränslebesparing. Ovanstående medför dock
en viss risk vid kokande motor. När man tror att motorn kokat färdigt,
lyfter man på kylarlocket och minskar därmed systemets övertryck.
Kylvattnets kokpunkt sänks då ett antal grader och om motorn inte
fått svalna tillräckligt kan den börja koka igen, med skållningsrisk som
följd. Öppna därför aldrig ett kylsystem som precis kokat, utan
vänta minst 10 minuter tills dess det svalnat.

När man upptäcker att det försvinner kylvätska skall man alltid skyndsamt konstatera var det läcker. Det kan vara så enkelt som en lös slangklämma men det kan också vara mycket allvarligare, som en läckande topplocks-packning. Om det vid toppen läcker utåt så är det inte så farligt men skulle det läcka inåt kommer snart glykolen att blanda sig med motoroljan. Det behövs inte många procents inblandning av glykol i oljan förrän oljan börjar förtjockas rejält och dess smörjande egenskaper upphör. Ett totalhaveri på motorn kan nu uppträda så snabbt som inom 50 mil.

Det finns på marknaden ett antal läcktätningsmedel för läckande kylsystem.
Vi vill härmed utfärda en liten varning för dessa. För en liten läcka på ett ”snällt" ställe brukar de fungera, men för det mesta är det inte så enkelt. De här medlen har egenskaper som inte riktigt går ihop med glykolen utan kan ge förtjockningar i kylvätskan som blockerar tunna kylkanaler i systemet. Visserligen skall man efter en behandling av kylsystemet byta vatten och glykol och renspola, men det blir alltid lite kvar. Denna mängd kan vara tillräcklig för att ge ovanstående problem.

Om man följer biltillverkarnas råd i instruktionsboken skall man byta glykol minst vartannat år. Inte av det skälet att frysskyddet blir sämre utan därför att korrosionsskyddet minskar med ålder och drifttid. Ett tecken på att man haft glykolen för länge är kylvätskans klara gröna eller röda färg övergår till en ogenomskinlig ljusbrun vätska. Missfärgningen består av rost som släpper från kylsystemets väggar och låter man det gå för långt så ökar kylvätskans tjocklek vilket i sin tur leder till sämre värmeöverföring och igensatta kylkanaler.

Propylenglykol (PG) är inte giftigt medan monoetylenglykol (MEG) är en mycket giftig produkt. Glykolens tilltalande färg och söta smak gör framför allt barn intresserade av att smaka. Detsamma gäller i viss mån djur. Förvara därför alltid, koncentrerad såväl som färdigblandad, glykol på ett betryggande sätt. Släpp heller aldrig ut glykol i naturen eller i avloppsnätet utan samla upp det och lämna till kommunens miljöstationer.


Källa OKQ8.